Sölvesborgs kommun

Sölvesborgsleden

En man och kvinna i 60-årsålden promenerar utmed en stig och ett stengärde, en krispig med solig höstdag.

Sölvesborgsleden, en cirka 2 timmars lång vandring.

Sölvesborgsleden är en 8 kilometer lång stadsnära led som går genom vackra bokskogar och ut mot havet vid Valjeviken. Det tar cirka två timmar att gå hela rundan.

Sölvesborgsleden har tillkommit som ett projekt medfinansierat av statsbidrag till lokala naturvårdsprojekt förmedlade av Länsstyrelsen i Blekinge.

Framkomlighet

Sölvesborgsleden är till stora delar lättframkomlig. De blåmarkerade sträckorna är framkomliga med rollator eller barnvagn under normala väderleksförhållanden. Där sträckan är rödmarkerad på kartan kan det vara backigt eller finnas rötter och stenar på stigen, se teckenförklaring på kartan. Ledskyltar i grönt och vitt är utsatta längs terrängen för att markera leden.

Arbete med vattenledning, begränsad framkomlighet

På grund av arbete med en ny vattenledning kommer det att vara begränsad framkomlighet längs med Sölvesborgsleden och i områdena kring Kämpaslätten och vattenreservoaren i Hjortakroken. Den första etappen av arbetet beräknas vara klar under 2022.

Vi kommer att försöka minimera påverkan så gott det går, men hoppas på er förståelse för att det ändå kommer att bli störningar och begränsad tillgänglighet i området under tiden arbetet pågår. Bland annat kommer träd att avverkas längs med den berörda sträckan.

Sölvesborgsleden – en upplevelserik vandring

Förutom en vacker natur erbjuder en vandring längs Sölvesborgsleden spännande fakta och små historier om de olika platser du passerar. Låt fantasin spela under din vandring och tänk dig tillbaka till svunna tider. Vem var vackra Blenda och vem var Hjalmar Stern? Vilka storheter har rest längs Via Regia?

Längs Sölvesborgsleden finns flera utsiktsplatser där du kan se dig omkring och samtidigt ta en paus. Från Kanehall kunde man under 1700- talet se ut över havet, hamnen och det omgivande landskapet. Du promenerar på historisk mark, bitvis samma väg som genom sekler har använts av kungar, tiggare, gesäller och bönder. Där Valje Herrgård ligger har det funnits boplatser redan på stenåldern. Herrgården har tillhört både kyrkan och danska kronan och blev svensk vid freden i Roskilde år 1658.

Kanehall har spelat olika roller genom historien. Utsikten är till största del skymd bakom trädtopparna men förr kunde man se havet, hamnen och det omgivande landskapet.

Med sin strategiska placering blev Kanehall en tillflyktsplats i orostider. På 1800-talet ville stadsborna avnjuta vyerna för nöjes skull och trappan byggdes. År 1907 ansökte Planteringsföreningen om medel för att anlägga promenadstigar i skogarna runt staden. Förslaget avslogs men året därpå beviljade stadsfullmäktige 250 kronor ”för bekvämare bestigning av utsiktshöjden Kanehall” vilket gjorde att trappan förbättrades.

Kanehall är den enda kända växtplatsen i Sölvesborgs kommun för den lilla ormbunken gaffelbräken, asplenium septentrionale. Den växer på stenig mark och kan bli ca 10 cm hög.

Ett gammalt svartvitt foto från sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. Några pojkar sitter på en stor sten.

1. Kanehall. Arkivbild: Önskefoto

I detta område har man brutit sten sedan mitten av 1800-talet. S. J. Nilssons stenhuggeri var ett av flera företag som var verksamma vid denna tid. Om du tittar in under träden kan du fortfarande se spår av denna verksamhet.

År 1886 beviljades S. J. Nilsson tillstånd att mot en avgift på 25 öre kvadratfamnen (2,95 m2) hugga gatsten å stadens mark vid Hjortahallen. Dessutom blev han skyldig att:

”leverera staden behöflig huggen makadamiseringssten mot 50 öre för 9 kubikfot (1 kubikfot = 26 l) samt efter tillsägelse aflemna minst 200 tunnor af densamma i mellanmarken nära landsvägen”.

Detta motsvarar ca 30 m3 i dagens mått. Ovannämnda makadam användes vid förbättringen av Grönadalsvägen, den som förr kallades för Via Regia, Kungsvägen.

Ett gammalt svartvitt foto. Stenhuggare poserar intill gravstenar i sten. I bakgrunden skymtas barn klättrandes på ett staket.

2. Nilssons stenhuggeri. Arkivbild: Bertil Lindrup

Vintern år 1677 tillbringade kung Karl XI på Trolle Ljungby slott. Enligt lokal sägen red han ofta till Sölvesborg för att möta den vackra Blenda, dotter till jägmästaren i Valje.

Blekingeförfattaren Pehr Thomasson skriver i sin bok ”Kungens första kärlek”.

”Blenda var en skönhet av första ordningen /../ Hon hade rikt, korpsvart hår, hög panna med penslade ögonbryn, bruna, blixtrande ögon, en något böjd näsa i den grekiska formen samt en välformad mun, som låg svällande på en bädd av snövita pärlor./…/ (Kungen) var en ung man /../ med stark kroppsbyggnad, rödblommiga kinder, klarblå ögon och rikt, kastanjebrunt hår som krusade sig ganska vackert kring den släta, men något låga pannan/..”

Där kungen sägs ha ridit ligger nu resterna av en gammal fägata. Gårdens eller byns mark var indelad i inäga och utmark. Inägorna låg på de bättre markerna och användes till åker och äng. De magrare
utmarkerna låg i utkanten av byn och användes till bete. Man anlade fägator för att föra djuren mellan gården och betesmarken utan att dessa skulle komma ut på åkrarna. Fägator har funnits sedan järn-
åldern men hade betydelse för jordbruket fram till skiftesreformen i början av 1800-talet.

En lummig skogsstig omgiven av bokskog.

3. Karl XI:s väg. Foto: Sölvesborgs kommun

Innan lövsprickningen har man en fantastisk utsikt från toppen av Vitehall. Gå upp på toppen av kullen och titta ut över havet och Hanö i söder, Ryssberget i norr, Blekinges skogar i öster och Skånes slätter i väster.

De två kullarna är anlagda och döljer stadens högvattenreservoar. Den västra byggdes år 1922 för att ge ett jämnt tryck i vattenledningsnätet. Det var viktig för en god brandberedskap men medförde också en bättre vattenförsörjning till husen i staden. Den andra reservoaren byggdes i början av 70-talet.

1922 var taxan för vattenledningsnätet fördelad utifrån förbrukning. Här följer några exempel:

  • Hushållsförbrukning 1:50 för varje påbörjat tusenkronors taxeringsvärde
  • 5 kr för varje häst- och nötkreatur
  • 20 kr för varje kran i rakstuga och fotografiatelje
  • 1 kr per 1000 st. inmurade tegel
  • 50 öre per kubikmeter betong
En hög kulle där gräset växer vilt. Under döljer sig vattenreservoarer.

4. Sölvesborgs vattenreservoarer. Foto: Sölvesborg kommun

Framför transformatorstationen ser du en grupp träd. Dessa är med största sannolikhet fröplantor av den stora ståtliga gesällboken som växte där tidigare. Detta träd låg strategiskt bredvid den stora infartsleden till Sölvesborg och de vandrande gesällerna stannade till vid trädet innan de gick för att söka plats hos till exempel skräddarmästaren eller skomakarmästaren.

Bara de yrkespersoner med mästarbrev hade laglig rätt att arbeta med hantverk inom stadsgränserna. Utbildningen till mästare gick via prövotid som lärling följt av några års arbete som gesäll hos olika mästare, både i Sverige och utomlands.

Den gamla boken finns inte kvar men en skylt markerar platsen. Efter 1864 års äringsfrihetsförordning fick alla som ville utöva hantverk även i städerna men platsens tradition fick leva vidare genom att gesäll och mästarbrev delades ut här.

Ett gammalt bokträd växer intill en liten cykelväg.

5. Gesällboken 1976. Arkivbild: Sven-Olof (Loffe) Palmgren.

En skogsstig omgiven av bokskog med nyutspruckna löv en solig försommardag.

8. Via regia. Foto: Sölvesborg kommun

Text till bild 8 Via regia, se längre ned på sidan.

Om du vänder dig mot E22:an och tittar över fälten ser du skymten av Siesjön. Sjöns näringsrika vatten och utbredda vassar drar till sig flera intressanta arter.

Siesjö är en grund, naturligt näringsrik slättsjö och viktig för såväl häckande fåglar som sträckfåglar och de som stannar över vintern. Fågelarter som ses regelbundet inom området är spillkråka (rödlistad), röd glada, fiskgjuse, trädlärka, göktyta och törnskata. Här har man kunnat skymta hornuggla, vintertid kan även havsörn ses på sin väg från havet till nattlägret på Ryssberget.
I sjön lever fisken nissöga och insekten citronfläckad kärrtrollslända.

Gladan (Milvus milvus) är en av de stora rovfåglar man kan se från denna plats. Den kluvna stjärten gör gladan lätt att känna igen. Gladan bygger sina bon i träd, gärna nära en insjö i skogen. Både hona och hane bygger och ruvar, och de återvänder ofta till samma boplats år efter år.

En glada flyger.

6. Siesjön. En röd glada (Milvus milvus). Foto: Sölvesborgs kommun

År 1926 donerade fröken Amy Rosin ett 4 hektar stort bokskogsområde till staden Sölvesborg. Med gåvan ville fröken Amy förhindra att områdets ursprungliga skönhet gick förlorad samt ge stadens invånare möjlighet att även i framtiden ”njuta av områdets säregna behag”.

En av dem som fann parken särskilt tilltalande var köpmannen och konsuln Hjalmar Stern. Han och fröken Amy stod varandra nära, och enligt donationen skulle området uppkallas efter honom.

Du når parken enklast genom att gå en liten bit längs via Regia. Parken avgränsas av en stenmur och där den tar slut viker du av åt vänster. På tre stenar i stengärdet syns inskriptionen H.J. Stern, hittar du den?

En sten i skogen har namnet "Hjalmar sterns park" inristat med stora bokstäver.

7. Hjalmar Sterns park. Foto: Sölvesborgs kommun

Den lilla grusvägen som slingrar sig mellan stenmurarna var tidigare livligt trafikerad. Det var en av infartsvägarna till Sölvesborg och en del av Blekinges största landsväg. Vägen som bland annat har kallats Via Regia (Kungsvägen) band samman denna landsända från Kristianopel, via Sölvesborg och Kristianstad vidare in i det då danska Skåne.

Genom århundraden som gått har just denna plats passerats av storheter som Christian IV med sin maka Anna Katarina av Brandenburg, Karl XI, Gustav III, ärkebiskopen av Lund, samt köpmän, tiggare, gesäller och bönder. Blunda och ge fantasin spelrum! Visst går det att höra ljudet av hjulen mot gruset? Eller kuskarnas rop som förmanar på hästarna uppför backen och skramlet av militära trupper på väg mot snapphaneland?

Denna plats har varit bebodd sedan förhistorisk tid. På 1400-talet låg här en bondgård som tillhörde ärkebiskopen i Lund och brukades av en bonde mot ett årligt arrende. I samband med reformationen och freden i Roskilde 1658 övergick egendomen i den svenska kronans ägo.

Runt 1740 ersattes gården av nuvarande herrgårdsbyggnad och 1764 förvärvades egendomen av friherre Gabriel Erik Sparre. Sparre blev senare känd som fajansfabrikör och landshövding i Kristianstads län. Sparres enda barn, Ulrika Lovisa Maria, gifte sig 1780 med justitiekanslern Carl Axel Trolle Wachtmeister. Jordbruks- och kreatursdriften minskade under 1800-talet, marken arrenderades ut och herrgården blev istället ett sommarnöje för familjen.

Sedan 1994 är Valje gård i privat ägo. I samband med bildandet av Valje reservat gjordes ett byte och marken runt gården tillhör nu Sölvesborgs kommun.

En gulmålad gammal herrgård lyses upp av kvällsolen.

9. Valje gård. Foto: Sölvesborgs kommun

Ryssbergets sydligaste del avslutas med natursköna Valje halvö där du finner Valje naturreservat. Reservatet kantas av den långsträckta havsviken Valjeviken som skiljer Blekinge från Skåne. Området är väl värt en avstickare!

Inom reservatet finns helt öppna smååkrar och betesmarker, och mer eller mindre slutna lövbestånd. I dessa lövbestånd finns ett stort antal äldre träd, främst ekar med imponerande stamdiametrar, vilka tidigare utgjort solitärer i ett mer öppet haglandskap. Öster om järnvägen består reservatet huvudsakligen av lövskog där bok dominerar. Reservatets flora visar exempel på näringskrävande arter som skogsbingel, myskmadra och tandrot.

De gamla träden inom Valjeområdet ger livsbetingelser åt bland annat hålbyggande fåglar, skalbaggar och andra insekter. Dessutom hyser de en rik och ur vetenskaplig synpunkt värdefull lavflora med flera utrotningshotade arter. Under vintern är viken en viktig övervintringslokal för sjöfågel. Här kan man se upp till 10 000 fåglar samtidigt!

En solig försommarkväll. Krokiga träd ligger i nivå med marken och sträcker sig ut och nuddar vattennivån.

10. Valje naturreservat. Foto: Sölvesborgs kommun

Det cirka 2 hektar stora området innefattar dels en nyckelbiotop och dels ett parti med utvecklingsmark, det vill säga ett område där naturvärdena kommer att öka på sikt.

Reservatet innehåller flera strukturer som är en grund för områdets höga naturvärden: bland annat gamla bokar och ekar, många träd med håligheter och mulm, gott om liggande död ved i olika dimensioner och nedbrytningsstadier, samt rikligt med döda grenar i trädens toppar.

Områdets struktur och höga naturvärden är idag ganska ovanliga, speciellt i tätortsnära
lägen. Området vid Brötalyckornas naturreservat är ett av de områden i landet som innehåller flest rödlistade arter i förhållande till sin yta. Lavfloran är rik och innehåller minst två rödlistade arter, grå skärelav och stiftklotterlav. Bland svampar återfinns de rödlistade arterna igelkottröksvamp, oxtungssvamp, fjällsopp, solkremla, knottrig rottryffel och tårticka. Minst två rödlistade skalbaggsarter har hittats, bokblombock och prydnadsbock.

Riklig tillgång på föda gör att olika arter av hackspettar gärna besöker platsen. I övrigt förekommer allmänna fågelarter såsom bofink och koltrast. Större djur, som rådjur och harar, förekommer tillfälligt.

En asfalterad skogsväg leder in i skogen, till höger ett staket i trä.

11. Brötalyckorna. Foto: Sölvesborgs kommun

Sölvesborgs GIF bildades 1915 och var ursprungligen en förening för allmän idrott och gymnastik. År 1919 startade fotbollssektionen. Föreningen kämpade i flera år med att få en riktig idrottsplats och den 6 juni 1927 invigdes idrottsplatsen Svarta Led.

Med hjälp av ett stort ekonomiskt stöd från grosshandlare Hilding Olsson, bosatt i Buenos Aires, kunde anläggningen förbättras med bland annat löparbanor och hoppgropar. Det fanns en strävan under mellankrigstiden att bygga anläggningar för idrott eftersom idrotten ansågs kunna fostra goda och hälsosamma medborgare. Med idrottsplatsen fick samhället en helt ny typ av mötesplats som kunde komplettera torget, kyrkan eller andra samlingsplatser.

Svarta Led är idag en mötesplats för många sölvesborgare. Sölvesborgs kommun arbetar kontinuerligt med att förbättra tillgängligheten och utveckla området till att omfatta fler aktivitetsytor såsom löparspår och grönområden i anslutning till idrottsplatsen.

Ett svartvitt gammalt foto. 8 män i varma kläder och mössa poserar framför en rest stomme till vad som skulle bli huvudläktaren på Svarta Led. Snön ligger på marken.

12. Svarta Led. Arbetsstyrkan som 1937 påbörjade läktarbygget. Foto: Bertil Lindrup

Vid 1800-talets slut bromsades utvecklingen i regionen av ett underutvecklat vägnät. De tunga ved- och stentransporterna behövde en järnväg. Bygget av Sölvesborg Olofström Elmhult Järnväg (S.O.E.J) blev det för sin tid dyraste i Sverige, mycket beroendepå en tunnel som periodvis sysselsatte 30 personer dygnet runt.

Invigningen av linjen Sölvesborg-Olofström ägde rum 23 maj 1901 och resan mellan ändhållplatserna tog två timmar. En kombinerad 2:a och 3:e klassvagn med bekvämlighetsinrättningar, en lastvagn samt tågfinkan fanns med bland de totalt 10 vagnar ”hvilkas respektabla dimensioner gjorde, att tåget blef ganska långt”.

Trots stora mängder gods gick S.O.E.J i konkurs efter några få år. Sölvesborgs stad gjorde en förlust på 370 000 kr men det ansågs ändå att järnvägens betydelse för stadens affärsmässiga utveckling uppvägde det. Ett nytt bolag bildades och persontrafiken fortsatte fram till år 1984.

En gammal arkivbild av ett ånglok kommer körandes högt uppe på en banvall.

13.Banvallen. Foto: Bertil Lindrup

Bild ovan: Järnvägsbron vid Blåklockan där järnvägslinjerna från kristianstad och Elmhult korsade varandra. På bilden syns ett ånglok från SOEJ (Sölvesborg-Olofström-Elmhults Järnvägar).

Vitblommande myskmadra täcker marken under träden.

En matta av myskmadra, en vacker syn.

Naturen längs med Sölvesborgsleden

Sölvesborgsleden ligger i en av Sveriges största sammanhängande bokskogar. Boken räknas tillsammans med lönn, alm, lind, ask, avenbok, fågelbär och ek till ädellövträden. De flesta av dessa trädslag blir mycket gamla och är boplats åt många hotade djur- och växtarter. Stengärdsgårdar står som monument över tidigare generationers slit. Så sent som i början av 1900-talet användes delar av området till odlings- och betesmark. Stengärdsgårdarna markerade nytto- och ägogränser eller användes som fägator för att leda kreatur från byn till utmarkerna.

På näringsrik mark består vårfloran av sippor i olika färger. Först blommar blåsippan, följd av vitsippa och gulsippa. Den gula sippan är fridlyst. I ädellövskogen är fågellivet rikt. Hackspettar knackar mot trädstammarna och med lite tur kan du få se en havsörn segla över trädtopparna. Under goda ollonår får bokskogen vintergäster från de norrländska fjällbjörkskogarna. I flockar om tusentals fåglar kalasar bergfinkar på bokollonen. När mörkret faller kan man höra ett pipande ljud och se konturerna av flygande fladdermöss på jakt efter insekter.

Valje naturreservat domineras av gamla ekar och öppen hagmark. Här gäller speciella reservats-föreskrifter. Längs resten av Sölvesborgsleden gäller allemansrätten som kräver ansvar och gott omdöme. Du får inte skada natur och djurliv och du måste visa hänsyn mot andra människor du möter ute i naturen.

Vid foten av Ryssberget breder en av Sveriges största sammanhängande bokskogar ut sig. Spår av boplatser, gravar, odlingsrösen, husgrunder, hamlade träd och stenmurar visar att området varit bebott och brukat sedan stenåldern. Vid lövsprickningen strilar ljuset ner genom de skira bokbladen. Efter en tid blir de mörkare och erbjuder svalka även den varmaste sommardag. Få växter trivs i skuggan under träden men insekter, maskar och svampar lever och fortplantar sig i det prasslande täcket av gamla löv.

Boken blir ca 150 år gammal men kan uppnå så hög ålder som 400 år. Det tar flera årtionden innan trädet blommar första gången. Frukterna, bokollonen, är föda för ekorrar, sorkar och fåglar. Förr i tiden släpptes grisar ut i skogarna för att äta av bokollonen. Dessa ”ollonsvin” lär ha fått ett mycket välsmakande fläsk. Bokens hartser (växtsafter) har använts som råämne till bakelit och ollonen som kaffesurrogat eller pressade till matolja. Bokens virke används till golv, möbler, gevärskolvar, båtkölar, trådrullar och glasspinnar.

Boken tillhör de ädla lövträden tillsammans med alm, ask, avenbok, ek, fågelbär, lind och lönn. Boken invandrade söderifrån för ca 4000 år sedan som det sista av ädellöven. I naturskogen har bokarna fått växa ostört under flera hundra år, vilket har gett bokvårtlaven möjlighet att leva och föröka sig. Den finns bara på mycket gamla träd. För att sprida sina sporer tar laven hjälp av en liten spolsnäcka. Laven utgör samtidigt en del av snäckans föda. Snäckan är känslig för uttorkning vilket leder till att bokvårtlaven får svårt att spridas över torra områden. Laven är ganska lätt att känna igen. Nära Hjalmar Sterns park finns ett stycke skog som klassats som nyckelbiotop. En nyckelbiotop kan vara allt från en hel skog till ett ensamt träd. Gemensamt är att de innehåller känsliga och sällsynta djur- och växtarter som finns upptagna på den så kallade rödlistan.

Stenmurar är inte bara monument över tidigare generationers slit, de är också små biotoper, värdefulla som livsmiljö för växter och djur. Paddor och ormar övervintrar gärna under murarna. Sommartid skymtar kanske en hermelin fram mellan stenarna. Gå nära och se alla färgnyanser på lavar och mossor som oändligt långsamt växer på muren. Stenmurar är biotopskyddade enligt Miljöbalken och får inte skadas. De har stor betydelse för den biologiska mångfalden.

Ett stengärde i bokskogen.

Stenmurar är biotopsskyddade och får inte skadas.

Ett talesätt säger att en ek lever i 300 år, dör i 300 år och bryts ner i 300 år. Under denna cykel tjänar den som föda, bo- och föryngring-plats åt bortåt 1500 arter av mossor, lavar, insekter, svampar, fladdermöss och fåglar. I sista fasen av ekens levnad börjar rötsvampar som ektickan nedbrytningen av trädet, vilket orsakar håligheter i stammen. Trämjöl, rester av döda djur och fågelbon, spillning med mera bildar det bruna pulver som kallas mulm. I mulmen trivs den fridlysta läderbaggen. Den är med sina 30 mm en av Sveriges största skalbaggar. Själva insekt en kan vara svårupptäckt. Det är lätt are att se den pelletsliknande, 6-8 mm långa spillningen. En doft av läder eller torkade plommon runt den gamla eken kan tyda på att där finns läderbaggar. Det största hotet mot insekten är bristen på gamla ihåliga lövträd. Läderbaggen flyger sällan.

(Coprinus picaceus)

Med sin svartvita och fjälliga hatt är rutbläcksvampen signalart för näringsrika lövskogsängar. Runt omkring finns sannolikt spår av människans odling och djurhållning i form av stengärdesgårdar och hamlade träd. Svampen är oätlig. En rutbläcksvamp kan man kanske finna vid Brötalyckorna.

(Equisetum hyemalis)

I juni blommar stora samlingar av gröna meterhöga pinnar med mörk och spetsig topp. De kallas för skavfräken eller skäfte och växer i vägkanter, skogssluttningar och diken. Akta fingrarna vid plockning! Stjälken innehåller så mycket kisel att den kan skava upp huden. Det gör växten utmärkt som slipmedel. Genom tiderna har växten använts såväl till nagelfil som polering av trä och metall. Enligt vissa källor var det just skavfräken Stradivarius använde när han tillverkade sina världsberömda fioler.

(Hepatica nobilis, Anemone nemorosa, Anemone ranunculoides)

När bokens skira grönska övergått till ett mörkgrönt tak stängs mycket av solljuset ute från marken. Då är det inte många andra växter än de späda bokskotten som trivs. Innan dess, när vårens solstrålar fortfarande värmer marken, är boksalsgolvet täckt av de finaste blå, vita och gula mattor.

Blåsippan förbereder sig för våren genom att bilda sina blomknoppar redan året innan. Till skillnad från den vita och gula sippan som sprider sig via en krypande jordstam, är det myrorna som hjälper blåsippan med dess föryngring. De äter gärna delar av fröet och tar dem med sig till boet. På vägen till stacken tappas ett och annat frö som kan gro på en ny plats. Blåsippan får inte grävas upp eller plockas för försäljning och får den stå ostörd kan plantan bli flera hundra år gammal.

Se på den nyutslagna vitsippans vita blomskål fylld av gula fluffiga bollar. Intill finns kanske den sollika gulsippan. I Blekinge är den fridlyst och får vare sig plockas eller grävas upp. Står den vita och gula sippan tillsammans kan där bildas en svavelsippa, en hybrid med blekgula kronblad.

Blåsippa och vitsippa står i blom och reser sig upp ur marken mot solljuset.

Blåsippa och vitsippa. Foto: Jonte Göransson

(Rana dalmatina)

Flera av de svenska groddjuren är utrotningshotade. Torrläggning av våtmarker och igenplantering av ängar har förstört många av deras miljöer. Alla groddjur, ormar och ödlor är fridlysta och stora insatser görs för att förbättra deras livsvillkor. I lövskogar med grunda vatten i Blekinge, östra Skåne och på Öland kan långbensgrodan finnas. Den räknas till brungrodorna. Den är mer aktiv än andra bruna grodor och ger sig gärna ut för att leta föda vid fuktig väderlek. Om grodan stannar till på sin skogsvandring är den väl kamouflerad bland fjolårslöven på marken.

(Dendrocopus minor)

Mindre hackspett är Europas minsta hackspett. Den dras till sjöstränder som omges av mycket lövsly. Det hörs tydligt om en hackspett finns i närheten och knackandet på trädstammarna leder den nyfikne åt rätt håll. Under vårens bevakning av reviret används ihåliga träd och annat som ger bra eko. Revirhävdandet skiljer sig från det näringssökande hackandet genom att bestå av trumvirvlar istället för korta knackanden. Boet hackas ut i gamla träd, gärna samma från år till år. Däremot föredrar de ett nytt hål. Detta drar andra fåglar nytta av genom att utnyttja de gamla hålen för sin häckning.

(Fringilla montifringilla)

Under goda ollonår får bokskogen vintertid besök av bergfinkar från de norrländska fjällbjörkskogarna. Resan fortsätter oftast söderut, men under milda vintrar med mycket föda kan den stanna kvar här. När tusentals individer flyger och samlas för kvällen skymmer de dagens sista solstrålar och deras kvitter överröstar skogens andra vinterljud. Snörika dagar kan man se små gropar under träden. Det är spåren efter bergfinkens vingar som den fl addrar med för att komma åt sin favoritföda, bokollon.

(Coccothraustes coccothraustes)

När Linné upptäckte stenknäcken 1749 föreslog han namnet körsbärsfågel efter dess favoritföda. Stenknäcken vill åt innehållet i kärnorna, inte fruktköttet. Kärnorna knäcks med den mycket kraftiga näbben. Bokollon står också på menyn. Stenknäcken är en skygg och tystlåten fågel. Häckningen är sparsam i våra trakter och då främst i löv- och blandskog. Den föredrar trädkronornas höjd men kan också lockas till stadens högre placerade foderbord.

(Sitta europaea)

En av dem som gärna använder gamla hackspettshål är nötväckan. Skulle ingångshålet vara för stort muras det igen till lagom storlek. Boet får en botten av träflis som byggs på med tallbark. Nötväckan stannar helst i samma område hela livet. Den är en duktig klättrare som snabbt och smidigt rör sig både längs grenarnas undersidor och nedför trädstammarna med huvudet före. Bästa miljön är gammal ekskog men även skogar med andra gamla lövträd accepteras. Nötväckan hamstrar för sämre tider genom att gömma frön i trädsprickor som täcks med bark eller mossa. Liksom hackspetten kilar nötväckan fast sin föda för att lättare kunna äta den.

En nötväcka klamrar sig fast vid stammen på ett träd och spejar ut.

En nötväcka skymtad längs Sölvesborgsleden.

(Strix aluco)

Vid skymningen hörs ugglornas hoande. Kattugglan ropar flitigast under senvinter och vår. Det är den vanligaste och mest spridda av Europas ugglor. Den föredrar lövskog men förekommer även i barrskog och den skräms inte av närheten till hus och människor. Eftersom ugglan gärna sitter utanför bohålet soliga dagar är den förhållandevis lätt att få syn på. Var försiktig när den har ungar då dessa försvaras med allvarligt menade attacker!

Symbolen för klokhet har länge varit en uggla. Den förknippas också med död och olyckor. Dess rop översattes till ”klä-i-vitt” och hördes det nära ett hus var det ett förebud om att svepning till en död snart skulle behövas.

Milvus milvus)

Gladan är en av våra större rovfåglar och den kluvna stjärten gör den lätt att känna igen. För att manövrera under långa glidflygningar vrids stjärten ständigt. Minskad tillgång på föda i kombination med miljögifter orsakade en kraftig minskning av antalet under förra seklet. Genom ett bevarandeprogram och utfordring har stammen ökat igen, framförallt i Skåne. Gladan bygger sina bon i träd, gärna nära en insjö i skogen. Honan och hanen bygger bo och ruvar tillsammans. De återvänder ofta till samma boplats år efter år.

Rovfågeln glada flyger.

Glada (Milvus milvus).

(Plecotus austriacus)

Fladdermössen har inte förändrats nämnvärt de senaste 50 årmiljonerna. Det finns knappt 20 arter i Sverige. Alla lever på insekter som lokaliseras i flykten med hjälp av ultraljud. En fladdermus kan äta upp till 7000 myggor per natt. Fladdermöss är fridlysta och får inte störas utan särskilt tillstånd från Länsstyrelsen. Fladdermöss har en vingbredd på 20-40 cm beroende på art och de kan bli uppemot 20 år gamla.

I Valjes omgivningar finns den gråskimliga fladdermusen. Vid kvällspromenader sommartid sveper den ibland förbi i jakt på föda och under höstens parningssäsong hörs dess snabba klickande ljud. Ungarna föds i början av sommaren. Fladdermössen övervintrar ibland på vindar eller i husväggar.

Mulbete

Området vid idrottsplatsen Svarta Led var tidigare odlings- och betesmark. Stadsgårdarna tilldelades en bit av stadens mark för odling av potatis, råg, lin, hampa och tobak. Den mark som inte lämpade sig för odling användes som bete för oxar, hästar och kor. Betesmarken gav staden viss inkomst genom de mulbetespenningar ägarna fick betala för sina djur. Mulbetespenningen gav år 1850 Sölvesborgs stad 534 riksdaler, vilket i dag motsvarar cirka 21 000 kronor. Betet var gratis för de hästar som användes för stadens gästgiveriskjutsar.

Kogubbarna

För djurens tillsyn under mulbetet från juni till oktober tillsattes årligen två särskilda kogubbar. År 1867 fick Pehr Andersson uppdraget till en lön av 37 öre dygnet och en detaljerad tidtabell att följa.

”Att hvarje morgon kl. 6 infi nna sig wid grinden vid stadens södra ända eller vid Repslagarebanan, der till ½ 7 invänta och emottaga krea-turen samt förblifva hos dem i marken till kl. 8 fm; att kl. 5 återigen inträffa i marken för att kl. 6 hopsamla och hem-drifva kreaturen så att de senast kl. 7 på aftonen kunna wara på samma ställe, der de om morgonen afl emnats,.........”

För Pehr gällde det också att vårda djuren väl.

”Att slå eller illa hantera kreaturen warder waktaren strängeligen för-bjudet; beträdes han härmed eller i öfrigt wisa sig för-sumlig i sina åligganden, warder han skild från tjensten samt förlustig den hvarje wecka innehållna dagspenning.”

Fakta/Ordförklaring

Biologisk mångfald

Biologisk mångfald innebär variationsrikedomen i livsmiljöer och hos levande organismer samt samspelet mellan allt liv.

Biotop

Biotop är ett område med enhetlig miljö och organismsammansättning. Området avgränsas naturligt genom lokalklimat, markbeskaffenhet, växt- och djurliv.

Nyckelbiotop

Nyckelbiotop är en biotop som innehåller intressanta, sällsynta eller känsliga djur- och växtarter. En nyckelbiotop är ofta ett relativt litet område som är insprängt i det vanliga landskapet.

Rödlistad art

Rödlistad art är en art vars möjligheter till överlevnad inte är säkerställd på lång sikt. Listan är indelad i olika kategorier; försvunnen, akut hotad, starkt hotad, sårbar och missgynnad. Genom att sammanställa den kunskap som finns om olika växt- och djurarter i rödlistor tydliggör man arternas situation och kan på så sätt bedöma var naturvårdsinsatser behövs. Vid beslut om skydd för ett naturområde är förekomst av rödlistade arter ett viktigt kriterium.

Signalart

Signalart är en indikatorart som huvudsakligen används för att urskilja skogsmiljöer med höga naturvärden. Förekomsten av en eller fl era signalarter är ofta ett tecken på ett avvikande skogsområde som kan vara en nyckel-biotop. En del signalarter återfi nns på rödartslistan.

Källor: Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Artdatabanken

Senast uppdaterad:

Skriv ut
Uppleva och göra